041030 - Anderslövsrallyt

Precis som förra året så bjöds det på riktigt höstväder. Kall, blåsigt och molnen stänkte småregn hela dagen. Till följd med att sträckorna blev hala, leriga, spåriga och ....... helt perfekta. Ja, för oss med rätthjulsdrift alltså.



Snart dags för start - Foto av Rodenstock Rallyteam

Ingenting stämde på SS 1. Ovanan att köra på hala vägar gjorde att jag fick koncentrera mig på att ha bilen kvar på vägen och jag kunde inte ta åt mig av noterna. De 1.7 kilometrarna var över innan tempot hade kommit.

SS2 var bättre men bilen vinglade på vägen. Den styrde in dåligt och var svår att hålla rak. Vad är nu detta? Jo smygpunka höger bak såklart. Redan när vi lossade bilen så såg vi att däcket hade tappat luft under natten, men bara 1 kilo. Ett besök hos Johannes Fraas senare så var däcket pumpat och vi trodde det skulle klara sig 1 timme om det nu bara tappat ett kilo på hela natten. Så blev det såklart inte. Nå det var bara att bita ihop och försöka ändå. Lyckades också bromsa på mig i ett vägbyte.

SS 3 var Flyganett. Samma sträcka som kördes förra året där jag showade för publiken, men från andra hållet. Även detta år höll det på att ta ände med förskräckelse, på samma krön! Det svängde svagt vänster över krönet och sen K-höger längs en alé, av nån anledning fick jag för mig att jag skulle köra till höger om träden men när vi kom upp på krönet så såg jag att vägen gick på vänster sida och en omstrukturering av planerna var av nöd

Resten av sträckan gick bra. Inte så halt och uppkört som på de två förgående sträckorna så vi led inte så värst av punkteringen och framvagnsinställningen.



Foto av Lars Svensson


På servicen fick stridsvagnen flong nya däck och framvagnen rättades till. Nu skulle det gasas. Samma sträckor en gång till.

Sebastian åkte med Martin Karlsson i hans VOC:are och det var med spänd förväntan vi väntade på om de skulle dyka upp. Visst gjorde de det, tyvärr med en trasig kylare. Inga sura miner för det utan på med en ny kylare och iväg.

Nu hade vi fått upp värmen lite och tempot började komma, jag kunde ta åt mig noterna och körningen stämde. Nu kände man igen sträckorna lite något jag inte tycker om. Man tappar tid på de ställen där man haft lite kris på varvet innan och man sitter och 'väntar' på svårigheter man vet ska komma och det hämmar framfarten. Då är det bättre att åka i blindo och ta det när det kommer.

Bilen kändes riktigt bra, men det är svårt med så korta sträckor.

SS5 var riktigt dålig redan när den gick som SS2 men till vår förvåning så var den inte alls så uppkörd som vi trodde den skulle vara. Ända abret var att vi gled toklångt ut i hårnålen mitt på sträckan och nästan fastnade, 4wd till trots!

Flyganett igen. Nu gick det riktigt bra. Körningen kändes kanon och när vi var i mål så tittade Andy på mig och sa att nu kändes det som det brukar i slutet av första sträckan på en vanlig tävling. Jag brukar ha svårt att komma igång och när det är så korta sträckor så blir man avbruten när man börjar bli varm i kläderna.



Foto av Tommy Fritzon

I mål fick vi veta att vi gjort årets bästa resultat i vilket fall. Tvåa i klassen och 8:a totalt. Vi är klart nöjda även om Pelle hade en ruskig fart och vi aldrig hotade hans klasseger, bara att gratulera. Nu väntar Ravlunda om några veckor och vi får hoppas på regn och rusk.

Tyvärr så såg vi också Martins service åka iväg med släp och fick reda på att de bröt på SS5 då motorn stannade. Sebastian verkade trivas bättre i en sladdande Volvo istället för en understyrande stridsvagn och tackar Martin för han fick åka med.